Ljus!

Åh vad skönt det är att ljuset har börjat att komma tillbaka sakta, sakta. När jag klev av bussen hemma i Ängsmon på eftermiddagen var det inte ett hemskt mörker utan en strimma ljus, jag blir glad och lite piggare.
Hur många veckor till tar det innan det inte är mörkt när jag kliver upp, jag har nog svårast för morgonmörkret, allt är så mycket lättare när solen strålar in genom fönstret och när fåglarna sjunger på morgonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0