annamontan

Nu har jag bott 18 år i Ängsmon, lika länge som jag bodde hemma i mitt barndomshem. Konstigt även fast inte det hemmet finns kvar så är det ändå "hemmahemma". Jag undrar om mina barn kommer att ha samma känsla för  Havrevägen som jag har för Strandgatan.  

  Jag minns när det blev tal om att mina föräldrar ville flytta så gjorde det ont i hjärtat, då skulle jag inte ha något barndomshem längre, men oj så egoistiskt tänkt. men jag tror nog att det är många som har samma tanke man vill ha det som det alltid har varit, det är trygghet.