annamontan

Husdjur!

     

Som de flesta andra familjer trillade vi  dit på husdjur. Det började lite oskylldigt med ett par fiskar som simmade runt, runt i en glasskål och slutade nere i toaavloppet. Hu så hjärtlösa vi va, vi bestämmde då inga mera djur, men så gick det några år och det kom hem ett äckligt råttdjur med namnet Willy som dessutom luktade BLÄ. Dagarne gick och alla började ett få känslor för den lilla krabaten, vi tyckte att han var så ensam så vi skaffade honom en fru ,Wilma , ett gulligt par som inte fick några ungar.  Efter några år kom allergin krypande så det var att ta farväl till de små liven ,dem fick komma tba till djuraffären.
Ytterligare några år for förbi och helt plötsligt blev vi med hund . Zhara en tjock svart labbe på 4 år som man bara blev så KÄR i. Livet ändras när det kommer in en hund i livet men bara till det bättre när vi ändå var i gång med djur kunde vi lika väl ha en katt - Herbert - Zhara och Herbert blev bästisar , lekte och sov ihop , så den dagen inte Zhara klarade av livet hos oss längre blev det tomt för Herbert och för oss andra. Vilken sorg och tomhet , jag tror nog inte att tomheten kommer att försvinna helt , men det måste gå.       Vi klarade av att vara utan hund i knappt 4 månader , då hämtade vi hem valpen Börje , en riktig goklump som förgyller dagen.

Ja du, djuren är livets salt.... eller vänta nu, det brukar väl far- och morföräldrar säga att barnbarnen är, va???



Kram!